| 
  • If you are citizen of an European Union member nation, you may not use this service unless you are at least 16 years old.

  • You already know Dokkio is an AI-powered assistant to organize & manage your digital files & messages. Very soon, Dokkio will support Outlook as well as One Drive. Check it out today!

View
 

Lärobok i Occidental

Page history last edited by Dave MacLeod 2 years, 12 months ago

## INLEDNING.

 

Västerlandet, eller Occidenten, är i våra dagar hemorten för den ledande kulturen i världen.  Denna kultur leder sitt ursprung tillbaka till den klassiska forntidens grekiska och romerska statsbildningar på Medelhavets kust i sydöstra Europa, århundradena närmast före vår tideräknings början.  Härifrån utsträckte den raskt sitt inflytande, direkt eller indirekt, till hela vår världsdel, och alla Europas folk ha sedan lämnat större eller mindre bidrag till dess vidare utveckling.  Under Nya tiden har dessutom denna europeiska kulturs utbredningsområde i enorm grad utvidgats genom kolonisation framför allt av Nord- och Sydamerika samt Australien.

 

Denna vår västerländska kulturs enhetlighet fick i början ytterligare ett uttryck -- i språket.  Vår odlings modersmål är latinet, romarfolkets språk.  Vid tiden för vår tideräknings början var det "världsspråket" och nådde lika långt som romarrikets gränser, d. v. s. förstods i större delen av den då kända världen.  Efter romarväldets fall var det hela medeltiden igenom och ett gott stycke in på Nya tiden kyrkans och den bokliga bildningens universella språk[^1], och i våra dagar skänker det vetenskap och teknik en god del av dess ordförråd.  Latinet är nu dött, men dess inverkan på Europas odling har fortsatts av dess döttrar, de romanska språken: italienska, spanska, portugisiska, rumänska och framför allt franska.  Från dem ha Europas icke-romanska språk under tidernas lopp lånat stora mängder kulturord.  Till denna gemensamma skatt av kulturord, som innehålla och ge uttryck åt det väsentliga i vår västerländska odling, ha även tyska, engelska, holländska, de skandinaviska språken m. fl. bidragit.  Det är denna i våra nationalspråk *levande, gemensamma språkliga kulturskatt*, vi kalla de internationella orden.  Under de senaste decennierna ha flera personer, dels samarbetande, dels oberoende av varandra, studerat dessa internationella ord, deras härstamning, sammansättning o. s. v., i avsikt att utröna, om man icke kunde av dem bygga upp ett internationellt hjälpspråk, som fullständigt anpassade sig efter västerlänningarnas språkvanor och språkbehov.  Oberoende av varandra har man kommit till överraskande samstämmiga resultat.  Grunden till denna forskning (den s. k. "interlinguistiken") lades redan på 1890-talet av österrikaren Julius Lott.  Efter fortgående undersökningar, kompletteringar och förbättringar av män sådana som Molenaar, Rosenberger, *de Wahl*, Ramstedt och flera andra, har språket nätt en utomordentligt hög grad av uttrycksfullhet, fasthet och välklang, varför nu i olika länder, med Wien som centrum, en rörelse uppstått att göra detta språk, under namnet "Occidental," det västerländska språket, allmänt bekant.  I occidental äro de internationella orden satta i ett enkelt, harmoniskt system.  Dessa ord jämte deras avledningar och sammansättningar äro långt talrikare än man vanligen föreställer sig och räcka till att bilda den allra största delen av språkets ordförråd.  Av det ovan sagda framgår, att occidental med avseende på ordförrådet är en sentida ättling av latinet och en syster till de romanska språken.  Men dess grammatik, och denna är av än större vikt för ett språks kynne, är allmänt europeisk, snarare germansk-anglo-saxisk än romansk.  Occidental stöder sig på språkvetenskapens rön angående vad som är väsentligt i ett språks väsen och liv.  Överallt har största möjliga anpassning till de europeiska folkens språkliga vanor och behov eftersträvats.  Inga godtyckliga krav ha uppställts.  Bakom varje detalj av språkets byggnad ligger en noggrann och uttömmande undersökning av hur de moderna europeiska språken förhålla sig på den punkten och de tendenser till vidare utveckling, som i dem göra sig gällande.  Härigenom har naturliga former erhållits och godtyckliga konstruktioner undvikits.

 

På grund av dessa sina egenskaper jämte sin regelbundenhet lir occidental *lätt att lära* och, vad som är minst lika viktigt, *lätt att tillämpa*.  För en synnerligen stor procent västerlänningar är occidental *omedelbart begripligt och genast användbart*; det verkar knappt som ett främmande språk.  Ju bättre man behärskar de främmande orden i sitt eget språk, desto lättare förstår man occidental; och omvänt *occidental förklarar de främmande orden* och skänker därigenom en klarare uppfattning av modersmålet och större säkerhet i behandlingen av detta, ett värdefullt förvärv alldeles oavsett hur "världsspråksfrågan" slutligen löses.  För studiet av främmande språk, såsom engelska, franska o. s. v., är occidental naturligtvis genom sin byggnad den bästa möjliga förskola.

 

Språk och kultur höra samman på intimaste sätt, ja, språket är sjävt en viktig del av en kultur.  Ett "världsspråk", som skulle bygga på alla kulturkretsar och språk i världen, är därför, tyvärr, en utopi, som ingen heller på allvar försökt realisera.  Så länge västerlandet med sin vetenskap och teknik förblir ledande i världen, måste det saknade internationella hjälpspråket för vår kulturkrets som sin kärna innehålla det redan färdiga, internationella, levande språkmaterialet, de internationella orden.  Detta kommer också mer eller mindre medvetet till uttryck i alla nu gängse förslag till "världsspråk"; de äro alla klart västerländska, och kunna icke vara annorlunda.  Ett gott och lätt användbart västerländskt enhetsspråk, som öppnar en lätt förbindelse med vår kultur, skulle emellertid med största säkerhet även komma att användas av alla de många icke-västerlänningar, som önska förbindelse med västerlandet; med stor sannolikhet skulle de också komma att använda det inbördes, d. v. s. "det västerländska språket" skulle bli "världsspråk."

 

Strävan att nå detta idealspråk har framkallat hundratals förslag till "världsspråk."  Utvecklingen visar allt tydligare en tendens att upptaga de internationella orden oförändrade samt en växande respekt för naturliga ordformer.  Occidentals styrka ligger bl. a. i att det *förenar regelbundenhet med naturlighet.*  Dess böjlighet och öppna utvecklingsmöjligheter garantera, att det kan följa med utvecklingen utan att sprängas sönder, och dess anpassningsförmåga tillåter det att möta varje nytt behov.  Ett "bättre" naturligt hjälpspråk är därför omöjligt; ett sådant vore ju hänvisat till samma material som occidental och skulle i praktiken sammanfalla därmed.  Occidental erbjuder därför den bästa och enklast möjliga lösningen av västerlandets internationella hjälpspråksproblem.

 

Comments (0)

You don't have permission to comment on this page.